Kampanjjournalistik överlag är i min mening ett utnyttjande av inflytande. Det är kanske lite väl hårt sagt, men journalister ska vara objektiva och rapportera sakligt. När de gör en totalomvändning och mitt i allt börjar bedriva kampanjjournalistik för att t.ex. fria någon så är det alltför många som tror på allt som rapporteras. Annika Östberg är exempelvis absolut inte oskyldig och förtjänar helt och hållet sitt straff – så varför kampanjade medierna för hennes räkning? Åtskilliga svenskar trodde helt och fullt på att Annika var oskyldig, eller nästintill så, men det var ju inte fallet egentligen. Resultatet blev att Reinfeldt och andra politiker använde tid som de kunnat göra något bättre av, för att få henne flyttad till Sverige. Dessutom får nu skattebetalarna stå för Östbergs tid i svenskt fängelse. S-l-ö-s-e-r-i, enligt min mening.
Sommaren 2008 kampanjade Expressen emot FRA-lagen. 100 000-tals protestmejl skickades till riksdagsledamöter med hjälp av ett enkelt formulär på Expressens hemsida. Men är det verkligen effektivt med mejl-bombning? Ledamöters mejl-konton kraschar, de får spendera flera dagar med att radera mejl efter mejl med exakt samma innehåll (kan jag tänka mig i alla fall…) Nja, jag tycker nog inte att det är en så särskilt bra idé. Nu var jag visserligen i och för sig också för FRA-lagen, men jag hoppas att de flesta skulle hålla med mig om att en protest av detta slag är rent slöseri med tid. Politikerna lär ju knappast tänka ”oj, nu har jag fått 200 000 mejl som säger att FRA-lagen är en idiotisk idé - nu tycker jag också det!”.
Aftonbladet är lika flitiga de med sin kampanjjournalistik. Alltifrån flyktingars situationer till omständligheterna på äldreboenden tas upp med namnlistor som folk skriver på om de håller med. Och det gör ju alla, för inte finns det någon riktig journalistik i deras artiklar – allting framställs ur en synpunkt. På många sätt är denna kampanjjournalism i mindre skala bra. Alla tycker väl egentligen att Arne och Gunnel ska få bo tillsammans (se http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7004545.ab). Det är när man blandar in för mycket politik som det börjar bli alltför komplicerat, och kampanjjournalistiken börjar gå utför.
För att komma till någon slags poäng så borde det endast vara okej för media att bedriva kampanjjournalistik om de helt säkert vet att det de gör är för det bästa. En journalist som rapporterat kritiskt ska självklart inte sitta i fängelse för det (ex. Dawit Isaak). Men då måste man veta helt säkert att journalisten blivit arresterad för just det, och inte gjort någonting olagligt i landet. Om en kritisk journalist till exempel skulle bli fängslad imorgon för att olagligen vistas i ett land kan man inte börja kampanja på en gång för att få hem honom, även om man tror att han kan ha fängslats för att han rapporterat kritiskt om landets regering. Man måste först veta varför. Det är just på grund av dessa anledningar som t.ex. SVT inte bedriver kampanjjournalistik. De ställer krav på opartiskhet och objektivitet, vilket kvällspressen tråkigt nog oftast inte verkar göra.